Hans Krancks Berättelse om thet mordh i Österbotten skiedde1
Således som her efther förmelles, är thett mordett tillgångit som uti wintres nest förledne skiedde af Flemingens hoop på the fattige Bönder uthi Österbotten, berätted af Hans Kranck som Höfwidzman war, then 7 Octobris åhr 97.
Först ähr sig så tilldragit, att med en wid nampn Tommola Mårthen medh en hoop andre Bönder som ifrån Swerige, der han H: F: N:de Hertig Carl oppå Gripsholm hade besöcht om förswar för thet ochristelige Borgeläger som af Almogen fordredes, då hade Peder Gumse ocha Lasse Nilesson kommit och medh een hoop af theres Selskap strax mött them och tagit them då strax till fånge, för thett the H: F: N:de hade besöcht, såsom och tagit ifrån dem H: F: N:ds breef som the sig förwerfatt hade, När då Bönderne thett förnumme hade the sig strax tilhope församblatt och tagitt så theres uthskickede uthaf för:de Pedher Gumse och Lasse Nielssons hender begifwendes sig sedan hwar hem till sitt, Otte dagar ther efther kom en Rijttare widh nampn Erich Matsson boendes uthi Rowesij Sochn, hafvendes her Claes Flemings fulmacht bref att utfordre af Bönderne 9 t:ner Spannemåll, 9 parmas höö och 9 L:? pundewicht, fordrede och theslikes på samme tijd Lasse Nilesson till sine kneckter en åhrskost, När då Allmogen förnam att han så af Ryttarne plågatt bleef, då samsatte han sig, och reeste sig op emot Rijtterne, hollandes sig wedh H: F: N:des förswarelse breef, som lijdde att the till inthet borgeläger sware skulle, Schrefwe fördenskuld Bönderne uthi Kyro, Lappo och Ilmojochi Sochner till Almogen uthi Limminge, att the wille giöre ett medh them och fördrifwe Rijtterne när the komme och wille fordre på samme Borgeläger, Och så frampt the thet icke giöra wille, då wille the bifalle Rijttarne, och slå så ihiäl alle Limminge bor, Så och Bönderne uthi Ijo Sochn, Kom så i midler tijdh Påfwel Jörensson och Ifvare Larsson ifrån Sverige, Då Hade samme Limminge och Ijo boor sig förfrågat hoos them om thett skulle ware rådeligt att the sig reese skulle och giöre the andre bijstånd när Rijtterne kommandes warde, Hade thå för:de Ifvare Larsson svaratt sig ingen ahnan rååd wethe (uthan att the måtte sig reese och drage Söder uth i Landet och sehe sig till hwar the sig lägerum finne kunde, till dess Landztingett blefwe hollit); Dett han thå sade sig strax wele till samman skrifwe, wardt då så almenneligen på Tingett besluthet att en man af gården skulle sig tillrede och begifwe sig till Landwern för Rijttare, När då tingett war öfwerståndett, begaf för:de Ifvare sig Norr i Landet achtendes att reese folchett på then orthenm i midler tijdh kom han åther till thett folchett som han nest för tingett afwijste, Och befalte så them att the skulle begifwe sig till Abraham Melchersson, der han medh sin hoop stadder war, och sehe till at hwar de icke kunne få honom till fånge, då skulle the slå honom och hans hoop ihiäl, och drog så Ifvare widere på sin företagne Reese att opreese Almogen, och satte han sin Schrifware Swen Olsson hoos them och befalte honom drage medh folcket till Kyro der lägereth war. Någott der efther kom thå åther Ifvare tillbake till Lägrett och sade Allmogen sig wele drage tilbake hem till sitt efther the Ingen Maath hade, Sade thå för:de Ifvare sig icke kunna så sleppe them heem uthan wille heller legge een gierd oppå Bönderne uthi Wörö, Kyro, Lappo, Ilmola och Laihala Sochner itt ?(Lispund?) på hwar Bonde att uthgiöre af Cronones Renthe, När då Ifvare förnam att her Claeses hoop war på wägen till theres läger, då hade han befalet folchett ware eens och giöre them mothstånd så micket dem kunde möijligt ware och sade sig jielf wele före them ahn i Marchen. Och medh thet samme kom då Tijdender att herr Claesses hoop war kommen till Ilmola, Dreef förthenskull Ifvare folchet tillwägs emoth them och lofwade Ifvare sig wele sielf fölie medh, Och satte så Hans Kranck till Höfwidzman öfver desse efterschrefne Sochner Limminge Iji och Kemie, Drogo så till wägs och kommo så tillsammans uthi Ilmola Sochn, der då slaget skiedde, Och när de rijchte op, blef Ifvare Larsson qwar uthi Lägerett sättiandes sig till att dricka och sende så bod uth till alle kneckter och Bönder, att hwilche som icke drogo medh oppå togett och Gudh techtes gifwe lycken medh samme reese, då skulle the miste både lijf och godz enär reesen skiedd wore och the komme tilbake igien, sedhan rijchte han af igien ifrån them, och strax slageth ahngick begofwo sig thå till her Claesses hoop thesse Sochner Pedersö, Wöro och Karlby, men the andre stodo emoth så lenge the förmåtte, och thå blef för:de Hans Kranck sielf Sittende fången och förd hijt till Åbo, och uthi midler tijdh han och the fengzlige såtho, hades the altijd hwar ottonde dag op till förhör och wille twinge them till att bekienne, thet H: F: N:de skulle hafwe gifwit them tillstånd att opsättie och slå all Findlandz Adel ihiäl.
1. Äfwenledes från Klg. Riks Archivet i Stockholm, acta historica 1597 och samma bundt som N:o I och III.
Axill Kurck
Anders Boije
Anders Larsson
Bengt Söfringsson
Hartwijk Hendrichsson hafve them altijdh förhört.
Första häftet
IV