Hans Hanssons berättelse then 19 Junij 1599 om oenigheten emellan Finska krigsfolket och Bönderna i Österbotten1
Til minnes. Allmogens berättelse uti Österbotten som för Påfwell Jörenson, mig och flere gode men blef berättet. Orsaken huru oenighet och krig som skedde emillan krigsfolket i Finalnd och för:de Bönder uti Österbothen, och huadhan thet haffuer sin begynnelse.
Theris förste berättelse war thenna. Att Anno1590 tå hadhe the bekommit Salig Konung Johans Höglåflig uti Ominnelse försäkrings och förswarelse breff, at the skulle bliva förskonthe med Ryttare Borgeleger, och ther emott igen hålla theris landzens Knektar til tusend personer med nödtorfftig uppehälle och ware siellfue medherreedhe, när Ryssen skulle göre tijtt infall öffuer grendzen. Och hadhe så bekommit Per Bagge til landzens Föreståndare och Krigs Öffuerste hwilken ther med böndernes store beswäring, haffuer lathit bygge itt Bolwercke kring om Uloholm.
Til thet andre. Anno 1592 Thå Ryssen med sin store macht giorde infall uti Wiborgs Län. Thå föll han och in til Österbothen uti Liminga Sochn medh 600 Man till Hest och the näste byar som grendzade med Ryssen, utaff 4 eller 5 Sochnar, när han ryckte tilbacka igen, brende husen aff och giorde stor skadha. Men uti 3 netter hade han legadh 300 Man stark ½ mil ifrå Uloholm, ther Per Bagge hade sig inskansat medh 4 000 man knekter. Då 6 000 Man med bönder. Och inthet driftade sig til at fördriva the 300 Ryssar, utan tilstadde til at göra Bönderne skada både med mord och brandh.
Till det Tredje. Berättade bönderna at Åhrett effter hade en be:dh Erich Olsson, Thomas Jörensson, som ther samma tijdh war Fougthe, sampt prester och Landzmen beslutit itt Rådh med Per Bagge2, att han them effterlätt, att the för:de allenest skulle sig utruste, och brachte till wägha 50 Bonder och bonde Junchare till hest, och rijchte så till Uloholm, ther mijckin gård in uti Prowianthet war försambladh.
Och ther til krantz (?) drucho och swermade, så the neppeligen kende hwar annan igen. Och när the halfannan Månad ut Pankiterat (?) hade, så fördeelte sigh Eric Olsson med för:de sine hiem Ryttare över hela Österbotten uti Borgläger. Och opboro en stor Summma emot Höghe Överhetens befalning och doch owitterligen. At böndren ther samma stedhes svorligen hade sig besvärat, at the icke förmåtte så mycket utdraga, uthan för:de Bönder, hade sedan begivit sig till Swerige, til h:te K. M:tt Konung Sigismund nu regerande Sweriges Konung Min allernådigste Herre och hade ther förwerffit sig H:te K. M:ttz förswarelse breef at the inge Ryttare Borleger utgöra skulle. Men bliffue widh then Ordning, som Höglåfflig ihogkommelse Konung Johan hade them med givit. Utan allene theeris eigne Landzens knechter skulle the årligen förförghe, och hålla sig själva widherrede emot Ryssen.
Til thet fierde. När Erich Olsson med sine Ryttare thett förnam, at böndren hade beklagat them för Konungen, begaff han sig til Her Clas Flemingh och begick så at han bekom Her Clas Fleminghs breff ocj tilseielse til för:de Österbothen, at han Borgleger upbära skulle. Och hemptade med sig andre Finske Ryttare, the ther obarmherteligen plundrade böndren och med övervåld och våldtäcke handlat hade uti några år såsom sielffue böndren uti Swerige I Erich Olssons och Thomas Jörenssons märwarelse med beuisningar beklagat haffua.
Til det femte. Hende sig effter H:te K. M:tt war stader utaff Rijket, söckte för:de Österbothens bönder förswar först hoos Her Clas Fleming, som på then tijdh bådhe Landzhöffdinge och Krigs Öffuerste uti Finlands war, men Her Clas hade them affuist til at göre ut borgleger dåde till Ryttar och knekter, emot Konunglige breff. Thernäst begoffuo böndren sig till Swerige till Försten Hertig Carll, hwilken then gaff breff, at the skulle bliffua förswarat med Konungarnas försvar och tillåtelse. Och när böndren hade fram samma Förstens Breff. Skedde på thetta sättet, att Ryttarna affhende breffuedh ifrå bönderna och sedhan några öffuerdådighe uti sine Ööllstugur wätte för:de breff i Öllstopet och sloge huar annan på munnen. Helsandes: "sitt i Förstens fridh", med flere försmädelighe ordh såsom Försten berättedh bleff. Widhare tå söckte för:de bönder hielp och tröst hoos Rijksens Rådh, och finge godh swar, ther the godhe Herrar begärde aff Her Clas Fleming, at han wille late bönderna niuta hus och hemfrid, och huadh Konungarna them nådeligen tilsagt hade efter Sweriges Lag til wår alleråd:te Herris och Konungs inkomst in i Riket. Och när böndren komme fram med Herrarnas bref och kunggiorde tess innehold för flere sine medh brödher. Thet finge Rytterne igen wetha - församlade sig och strax fångdhe samma Bönder, som brefuedt hemptadhe. Och förde them til Her Clas Fleming. Och än ther öffuer med dörabrut hugg och slag hade överfallit them uti var Sochen där samma Bönder var hemma. Och med thet samma för:de Erich Olssons Ryttare och Lasse Nilssons knekter opbore aff vart hemman Rogh - 9 t:nor, then icke hade Rogh, så togho the bådhe koo och Soo, och slogo någre bönder ihiäl som icke kunde komma til at Ryma undan. När nu böndren thetta förnummo att Överheten intet blev mera aktat, utan sedan efter the sådana breff sig förwerffuat hade, mycket werre och Ochristeligare med farne ther Höghe Öffuerheten them uti Hägn och förswar tagit hade, Nödgades the til at söka en annan utväg, och begåffuo sig tilsamman, wåro över ens aff oförståndigt och galigt bonde rådh, och bemannade sigh aff några Sochner ther uti Österbotten, och upsatte sig emot Erich Olson, Lasse Nisson och theris partij. Och med thet samma plundrade och upbrende theris gårdar. Och begåffuo sig så widare til Tawast Köro och Birckala Sochnen til the Ryttare ther bodde, vilka them tilförene hemsökning giordt hadhe. Och reeste så flere bönder utt med sig, och plundrade så deras och andre oskyldiga godhe mäns Gårdar medh.
Til thet Siette så mötte Her Clas Fleming them uti för:de Birkala Sochn med krigs Folcket och först hadhe begynt Skärmyssla ifrå mårgonen in till afftonen och sedan dachtinga med böndrena. Såsom Abraham Melcherson för Ridderskapet uti Arboghe Rådstuda berättade at Her Clas hade förskickat Salig Knut Jönson och för:de Abraham Melcherson (efter han på samma tijd war Fougte uti Österbotten) til Böndren, som tå hadhe theris Lägher uti Notöö på Jören Frandzons gård. Och Her Clas en Fierdings wägh ther ifrå, uthi the Byar wid Birkala kyrka. Och Abraham sadhe at Knut Jönsson och han efter Her Clas Flemings befalning hadhe beslutit med böndren, at the skulle på bådhe sijdor hwar draga hem till sitt och intet Borgleger utgöra in till tess H:te K: M:tt skulle komme sielff in i Rijket och late godhe män ransake emillen krigs folcket och böndren. Och med Sweriges Lagh förswara the oskyldiga, och igen latha straffa then som skuld hade til thet ondha them emillan war upkommit. Ther til tå hade böndren svarat, the wille lata sig ther med åtnöija. Och så skildes the ifrå var annan. Och böndren lagade sig sedan at draga hem igen. Och när the hade warit ifrå Notöö en eller två milor, Så Ryckte Her Clas Fleming med Ryttarna efter dem och hade lattit mest slå hwar bonde ihiäll. Och strax skulle Her Clas haffua förskickat denna Abraham Melchersson en annan väg att fånga the Bönder som undslupne til Österbotten. Såsom han och giordt hade. Att han lätt 4 eller 5 utaff Böndernas Öffuerster med samma fart sätta på Stegell. Thetta war nu Abraham Melcherssons berättelse uti Arboga.
Till thet Siwgende. På samma året 97. En övergiven Bankrutt wid nampn Israel Larsson, en borgare uti en stad i Ångemanland, be:d Herrensand, vilken ther bleff ifrå Swerige förordnad i Abraham Melcherssons stadh til Fougte uti Österbotten. Och när han kom tijtt upreeste han böndren uppå nytt emott Her Clas Flemeing och krigs Folcket. Och sade sig haffue Fulmacht huilket han inthett hadhe som bewissligit är allenast sitt Fougte breff, utan aff en falsk hinderlistig stempling. Och med honom hadhe samtyckt alle Prester och Landzmen över hela Österbotten. Såsom the alla tijder både före och sedan hinderlisteligen bruakde breff och bodh, både till Försten så wäll som till Her Clas Flemingh för tehris nijtto skull. Och förhulpo til Öpenbara feijd och blods utgivelse, på thett theris falsske handel emott Öffuerheten ther igenom måtte bliffua förgäten, efter Prester äre Regenter uti samme Landzenda. Och företogo sigh menige man owitterligen med för:de Israel Larsson, att utschriffue utaff huar Sochen öffuer hele Österbotten the fattigste Bönder och Husmän. Före gåffue orsaken, att Böndren skulle försambla sigh till grendzen emott Finlandh. Och förhindra krigs Folcket att the inthett skulle göra infall, så länge thenna Fougten Israel skulle upbära Skatten. Och när han en Summa penningar upburit hade, begaff sig så denna för:de Israell Larsson till Böndernes Krigs Öffuerste, och en be:dh Israel Eskilson, Landzman uti Tornö Soch, til hans Luthenant. Så droghe the ostadh i otijdh mången til Förderff. Och när the kommo till Tawastelands grenzen uti Ilmola Sochn. Ther munstrade the Böndren. Och Repeterade för them en falsk Fulmacht. Och thenna Lutenanten uttolkade såsom them syntes lijkast wara, till altt ondt. Och bådha tessa haffua stååt på en Hool, på thet theris röst skulle höras. Och thetta skedde om Afftonen. Om minnaz tijdh, stulo sig bådhe Krigs Öffuersthen och Luthenanten ifrå böndren, och stadnadhe inthet förra än the kommo ther ifrå 70 milar til Tornö Sochnen. Och för:de män hadhe medh sigh 800 dal:r aff landzens schatte p:nr som the sedhen hadhe deeltt sig emillan. Och then samme böndernes uppreesning, för:de Israel han kom til wägha uti Österbotten then andra reesan, Förordnade att Her Clas Fleming med krigs Folckedt besökte bönderna, på thett the eij widhare skulle göre infall till Finalnd. Och andre dagen ther effter kom och Her Clas Flemingh med Finske krigsfolk tijtt såsom bönderna wåre församblad, och lätt slå them mest ihjäl. Och borttföre bådhe koo och Soo aff 3 eller 4 Sochner. Thetta berättade böndren för wisse sanning skeedt wara.
Fölgher nu min Hans Hanssons berättelse på huad sette iag i Österbotten haffuer warit bruckadt.
Til thet Förste. Anna - 95 uti Julij. Bleff iagh aff Försten Hertigh Carll förordnadh til att uträtta och begå Rågången emillan Österbotten Lapland och Ryssland efter såsom wid Narfuen aff the Welborne Herrer wardtt besluthett. Ther iag 12 Månader uti Ödhe marcken wandrade och när iag med flere goda män så mycket mögligt war uträttat hade, begaff mig til Swerige uti Maij månadh anno 596 och kunggiorde Försten hwad ther bestellt bleff som breff och Segell ther om bäre witne. Och I midlare tijdh förhöll iag mig uthi Örebro hoos Jost Kursill, och inthett wiste aff sådan handel uti Finland skedde. Uthan war allt intill Martij Månadh Anno 597. Thå Herredaghen uti Arbogha hållen wardtt. Ther bleff bewiliadt aff Försten och Ridderskapet, efter the kunskaper som Abraham Melchersson och böndren ifrå Österbotthen med sig til Arbogha amma tijdh hemtadhe om then slagtningen emillan krigsfolcket och böndren i Österbotten offuerståndit hadhe, At iag och Poffuel Jörensson med Förstens Fulmacht til för:de Österbothen dragha skulle, och bådhe krigs Folchedh som i Österbothen wåro så wäl såsom böndren, kungöre att thett war Förstens Ridderskapens Presterskapens och gemenige ständernes begäran öffuer hele Swerige, att bådhe krigsfolket och böndren uti Finland och Österbotten skulle hålle uppe med krig sig emillan in til tess H:te K. M:tt skulle komma in i Rijket och athe godhe Herrer ransake then oeningheten them emillan upkomen war. Såsom Fulmakten then wij med oss hade förmäler. Och när wi tå kommo til Österbotten, ther begynte wi förhöre med flere goda män om alle ömständigheter. I blandh annadh så komme ther någre Erich Olssons Ryttare fram, Som är Thomas Jörensson med sine Stiuffsöner, Carll och Gabriel, Per Gumse, Thomas Madzson, Lendzmannen Lasse Grelson, Gårdz Fougten på Korsholm, som thå tilstädes wård, vad the både förr och sedan Her Cals Fleming med Krigs Folcket ryckte til Finland igen, ifrå böndren röffuat hade. Först Erich Olsson blef uppå bewist och öffuer reknadt hans opböre, på 2 hester till 8 Månader öffuer ordningen peningar - 700 dalar, Thomas Jörenson 200 dalar, Carl Pålson gaff tilbaka Köör 50 st (ft?) op:tt öffuer ordningen på 2 hester till 8 Månader pening. - 800 dal:r, Gabriel Pålson på 2 hester till 8 Månader op:tt öffuer ordningen pnr. - 400 dal:r, Per Gumse gaff tilbaka köör - 30 st (ft?). Och op:tt öffuer Ordningen på 2 hester til 8 Månadher pnr. - 900 dal:r, Thomas Madzson gaff tilbaaka köör 50 st. För utan annan Tingist, och op:tt öffuer Ordningen borgleger på 2 h:r till 8 Månader pnr. - 1230 dal:r. Lasse Grelson på 2 hester til 8 Månader op:tt öffuer ordningen pnr. - 300 dal:r, så huar efter annan flere af thett partij, såsom Ransaknings register förmäler, som war lagt iblandh flere mine Opbördz och utgiftz Register och kom til Åbo Slott3. Och för:de Ryttare hade aldrig salat sin hest emot Ryssen som thetta Regementet först ostad kommit hafwa. Så bekende all Allmogen til gångit wara.
Til thett andra. Om thett iag aff Förstens stemplingar emott H:te M:tt min allernådig:te Herre skal något besynnerligit wette. Så haffuer iagh Försten intet annat hördt berätte. Men sadhe sig haffua breff och Segell frambära, huilke som skulle förmäla, at thet alderigh skulle stå wäl til så lenge någon utaff Konung Gustaffs Arffwingar skulle haffue Regeringen uti Swerige. Thernäst sadhe Försten och sigh haffue breff och Seghel om en hemligh Stemplingg, thet Papesterij och fremmande regenter skulle bliffue infördt till Swerige. Widhare om Påsca tijd Anno - 598. Så sende Ryssen tijdhender till Försten om Nårbotten, at Pålacharna skulle haffua i sinne, att hempte en annan intil Swerige, klädd uti Konunglige kläder, men Konungen hade Ryssen berättad skulle Pålacharna haffua ombracht uti theris Gestebud. Och mere tijdhender, som både Försten och androm om H.te K. M:tt min aller nådig:te Herre war berättadh och uti then Landzorthen swäffuade, så mången inthett wiste uti tu år huar rätta sanningen war. Och thett haffuer bedragit mången fattig menlös menniska.
Til thet tridie. Huad thett belanger, at Försten kom til Finland, är mig inthet mera witterligit eller kunde förnimma annars utan at Försten skulle aff H:te K. M:tt haffua befallning, at ther stelle och laga, som Försten kunne tenckie H:te K. M:tt skulle wara gagneligit och behageligit och at the gode män uti Finland skulle giffue Försten iämpte the Swenske Hörsamheet och Lydnad, på H:te K. M:tte wegne. Huad nu Försten ther för samtal med Arffuedh Erichsson haffuer hafft, är mig owiterligit. Förty iag kom 12 dagar ther effter, som försten hade belegrat Åbo Slott. Thernäst förordnade Försten mig til befalningen uti Österbotten. Och ther förnam iag först uti Augusti A:o 98 af H:te K. M:tt min allernådig:te Herris Prentadhe Mandater. Huar effter iag mig sedan rätta skulle. Och giorde mig strax färdig med Landzens Opbördh. Och achtade mig til H:te K. M:tt, och uti Fölie med Krigs Öffuersten Arffuedh Erichson, såsom thett breffwedt bär mig wittne iagArffued Erichsson tillskriffuit haffuer. Och när iag kom på Leedhen 50 miler ifrå Nårbotten til Korsholm Strax kom Jacob Olson med öffuergifuit Folck och tog mig allt ifrå thett ena med thett andra. Och huru mycket thett år, finnes igen uti Registren och Rekenskaperna, När the tillstädes komme. Til thet siste. ther iag nu skall wara begragen, uti thet iag Försten haffuer warit Hörig och Lydig på H:te K. M:ttz, wegne. Så haffue the godhe Herrer, som förståndige wåre. Och aff Legenheterna wetadh haffua. Illa förrådt mången fattig kar. Thå The med Försten til månge saker, förselgd och samhelleligen bewillighat haffuar."
1. Ur Kgl. Riks Archivet i Stockholm, Acta historica 1597. På originalurkunden, hwars ofwanstående titel förråder en annan hand än sjelwa acten, finnes med samma stil tecknat: "han haffuer skriffedt med egenn hannd" och "bleff inlagd en half Time med pass för änn hann förhörd blef den 19 Junij - 99. Och blef han Jören Boije, Johannes Berendz, Casper v. Tifsenhusen, Efwert Delwijk, Hans Werman, Polikarpus Korp, Hans Krank, och Knut Person förelå (ä?)sin." Längre ned har Palmsköld antecknat: "kom ifrån Poln åhr 1656" - Af dessa anteckningar tycks man wara berättigad till den slutsatsen, att originalet till denna act är den beryktade Hans Hansson till Monikala egenhändiga försvarsskrift, som han inlemnade till den öfwer honom nedsatta domstolen i Rewal, kort förr än han der undergick förhör. Såsom bekant är, hade denne i Finlands politiska historia för denna tid så ryktbare man, år 1598, wid samma tid K. Sigismund andra gången inkom i Swerige, råkat i de Konglighes wåld i Finland och blifwit insatt i fängelse på Åbo slott, hwarifrån han dock sedan på Konungens befallning öfwerflyttades till Rewal. Sedan Sigismund blifwit twungen att lemna sitt arfrike, skref han, den 24 November 1598, från Danzig till Arwid Eriksson Stålarm och Axel Kurck, anbefallande dem att låta Hans Hansson undergå en förrädares straff, så att, sedan inför sittande rått hans "förrådelige handlinger" blifwit honom förehållne och domen afsagd, han skulle läggas på sträckbänk, öfwerhöljas med bränwin, som antändes, och dagen derefter afrättas. Och ålägger Konungen dem att inom 8 dagar efter erhållen del af denna befallning fullgöra den, så framt dem wore "något om hans Konglige ynnest och nåde". (hert. Carls och Sigismundi Registratur Maj 1597 - 23 Dec. 1599. Wi skole i fortsättningen af dette werk i sin helhet meddela denna i sitt slag egna skrifwelse.) Att befallningen icke dess mindre blifwit ouppfylld, är säkert af Hans Hanssons sednare uppträdande och bekräftas ytterligare af ett Sigismunds bref till Jöran Boije, Ståthållare i Finland, dat. Warschau den 27 Maj 1599, hwaruti Boije anbefalles att låta Hans Hansson å nyo undergå förhör. (Samma registratur). Wid detta sednare tillfälle blef utan twifwel förewarande skrift författad och af hans Hansson till rätten ingifwen. Hwilka personer suttit till doms öfwer honom, upplyser den föregående anteckningen, och att skriften kort derefter måtte hafwa blifwit afsänd till Polen, derifrån Swenskarne under Kon. Carl Gustaf år 1656 återtogo den jemte flere andra wiktiga historiska handlingar såsom krigsbyte, kan man finna af Palmskölds annotation. - Detta document är föröfrigt detsamma, som af Warmholz (bibl. Hist. Sveo-Goth.) finnes uppgifwet under N:o 3321 och af Fryxell (Berättels. Ur Sw. Hist.) IV, pag. 231.
2. Ofwanom raden står på detta ställe: "för:de Per Bagge".
3. Man måste beklaga af dessa räkenskaps jhandlingar, som skulle sprida ett huvudsakligt ljus öfwer grunden till allmogens klagomål. I allmänhet finnas för den tid, Hans Hansson styrde Österbotten, få räkenskaper kvar bland Österbottens öfriga handlingar i Kejs. Senatens Archiv. Särskild hwad angår ransakningarna och registren öfwer borglägers uppbörden, såwäl i Österbotten som det öfriga Finland, må anmärkas, att för de oroliga åren från 1594 till och med 1599 wi icke lyckats anträffa några dylika i bemälda Archiv. Endast spridda register från de sista åren af K. Johans regering finnas i behåll, fullständigast för år 1592. Wi få tillfälle att framledes återkomma till detta ämne.
Första häftet
VI